Bas med mera

Bas med mera

Mitt behov av att fara till Roskile låg på grovt räknat 7 på en 10-gradig skala vid frukosttid idag, men nu när jag strösurfar rakt in i Dylans bistra nuna ligger det nånstans runt 11, även om hans skivor hållit ojämn kvalitet de senaste årtiondena.
Jag tänkte se honom 2004 och 2005, men av diverse långtråkiga problem av monetär karaktär(höj studielånen!) bidde det inget. Kan dom inte boka in Leonard Cohen också, så man kan beta av alla snart döda singer-songwriters på en vecka?

I övrigt så är ju ovan nämnda genre på utdöende, iallafall kvalitetsmässigt.

Fast det kanske är oundvikligt, man kan ju inte variera musiken hur mycket som helst utrustad med endast gitarr, rödtjut och depression.

Noterar även att Svenska Akademien är listad två gånger på Emmabodas spelschema. Handlar det om ett feltryck, eller ska även den riktiga Akademien på turné i sommar? Var goda och visualisera en svettig Horace som droppar några schyssta rader ur sin samlingsvolym "Meteorer" till ett psykadeliskt raggabeat.

Egentligen tänkte jag skriva om basgitarrens marginaliserade roll inom populärmusiken, men det är inte alltid lätt att hålla sig till ämnet.

Hursomhelst:

Såhär på väldigt rak arm och direkt från höften klockan 03.22 så kan jag nämna blott två band där basen är värd att koncentrera sig på, självklart tänker jag på Rage Against the Machine och Red Hot Chili Peppers. Visserligen har båda banden mycket skickliga basister, men det är de inte ensamma om, snarare så förhåller det sig så att man ofta mixar sönder en fin basgång till ett kladdigt buller som förstör hela ljudbilden.

Detta kan väl iofs bero på att bandet försöker dölja att man har en sunkig basist, vilket säkert ofta är fallet, men minst lika ofta beror det nog på att bandet inte är intresserat av låta basen ha en mer intressant roll än att hjälpa de övriga medlemmarna hålla takten. Kalla mig proggare, men musik är betydligt mer intressant när samtliga instrument har en viktig roll, annars kan man lika gärna loopa mjukvarunstrument och hyra nån som kan se snygg ut och spelar på en urpluggad bas när man kör live.

Alltså, till alla musiker:

1: Förstör inte ljudbilden med en onödig och odefinierbar matta av luddig bas.
2: Låt bassisten komma till sin fulla rätt, och om han/hon inte är bra nog, dumpa och kör med laptop istället.

Jag har den dåliga vanan att skriva under småtimmarna, vilket säkert leder till stora mängder stavfel och allmän otydlighet, men det är oftast bara mellan 22 och 05 som förmågan att skriva en helsida på under tio minuter infinner sig, och sådana infall kan man inte låta passera.

Nu: sömn.

(Apropå inlägget innan det här: det rimmar ju, och sådant måste värderas högt i dessa antitraditionalistiska tider)