Bandrecension; Håkan Hellström (Roskildefestivalen 2009.)

HÅKAN HELLSTRÖM

När: Lördagen den 4 Juli klockan 16.00

Orange Stage

Bäst: Jag har varit i alla städer

Sämst: Den dåliga sånginsatsen i "Ramlar"

Jag har sett honom bli större. Växa.

På Roskilde.

Första gången var i ett litet gult tält 2001 och "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" hade varit mitt soundtrack i nästan ett år.
Sedan dröjde dett ett gäng år innan han gick upp på Roskildes näst största scen, Arena, och gjorde en sådan där spelning som rusade in på "topp tio" över det jag sett under mina år på den festivalen.

Och om det är någonting jag känner efter en spelning med Håkan så är det att vara studsande glad.

En och en halv timme innan han och bandet ska gå på Orange är det lite folk i kön, och en berusad - alldeles för högljudd kille som minsann sett Håkan en miljon gånger - sjunger textrader (och han sjunger fel) och jag längtar bara tills det är dags att spelningen ska börja.

Och så kommer bandet, och Håkan på, och alla strålar av lycka.

Jag ska vara ärlig nu och säga att jag inte alls lyssnat särskilt mycket på Håkans "nyare" material.
Ändå träffar de flesta av dessa låtar i hjärtat. Och han dansar, ler, pekar ut i publiken och drar ner tempot kanske en gång för mycket.

Men så kommer "Kom igen Lena" och allting exploderar. Och "Hurricane Gilbert" är så vacker, och "Jag har varit i alla städer" är det finaste jag hört.

Och när Håkan sjunger att han hatar sig själv för att han älskar henne, så ryser jag sådär mycket som jag hade hoppats på. Det är egentligen bara den väldigt tveksamma sånginsatsen i "Ramlar" som känns riktigt illa - och "Känn ingen sorg för mig Göteborg" har jag hört i betydligt mer förkrossande versioner. Men i övrigt är det i princip magi hela vägen.

Och glädjen från oss lyser upp till honom, och glädjen från honom träffar oss.

Det är inte perfekt. Men det är ändå magiskt. Och hade Roskilde haft en scen som landade någonstans mellan Arena och Orange hade det kanske varit en ännu mer träffsäker plats för Håkan och hans band.
Men när jag traskar hem, tillbaka till campet, efter min tredje konsert med honom på Roskilde är jag sådär studsande glad igen.