Bäst och sämst, Hultsfred 08 är över.

Senast jag befann mig på Hultsfredsfestivalen var 2006.
Mitt starkaste minne från konserterna på Pampas och Hawai var den urdåliga, grötiga ljudbilden. Något som blivit betydligt bättre i år. Bra Hultsfred!
Den nya campingen Ängland var ingen höjdare, jag försökte att se den med objektiva ögon. Men gamla ängen är så mycket minnen att den nya campingen mest framstår som ett stort skämt.
Träsket, där jag själv bodde var däremot bra organiserat. Betydligt större än tidigare år och inte endast innehållande mäsk och spyor.


Banden då?
Hur blev det med banden?
Jo.
Markus Krunegård inleder festivalens första dag i ett välfyllt Atlantis-tält.
Mycket väntan på "jag är en vampyr", men för den delens skull inte tråkigt i övrigt. Piggt, vackert och varmt.

Rage Against The Machine
Sen den dag jag för 8 år sedan såg RAGE knäcka sönder småland under sin konsert på Hawai har jag alltid drömt om att få se Los Angeles-band live.
Äntligen skulle det ske, med förväntningar utan rimlig nivå stod jag där.
RAGE kommer ut, och den stora publikmassan (lätt den största på hela festivalen) flyger ur skorna. Om man inleder en konsert med "Testify" kan inget gå fel. Jag hoppar runt som en galning i ungefär 90 minuter och kan fortfarande inte, 5 dagar efter spelningen ägde rum förstå att jag faktiskt var där. Att det blev så bra, och att alla förväntningar infriades till tusen.
Nu kan jag dö lycklig.

Atmosphere Feat. Brother Ali
Det mesta att säga om denna hiphop-kavalkad är att Brother Ali knäckte, och Atmosphere var lite loj i vissa delar av konserten. Men skön hiphop mitt i natten som presterar slår aldrig fel.

Håkan Hellström
Så var det dags. Killen, pojken, mannen (kalla honom vad ni vill) Håkan Hellström kliver på Hultsfreds största scen som sista akt för festivalen.
Det är mycket folk framför Hawai, inte speciellt konstigt kanske. Något som däremot förvånar mig gång på gång är att Håkan lyckas få det djupaste av min kropp att flyga upp i luften. Den magnifika känslan av att ta fram det innersta hos människor och förena det uppenbarar sig igen. För fjortonde gången i mitt liv.
Han lyckas också ta sina fyra studioalbum och mixtra ihop till en helhet på scenen, trots att dom är väldigt olik varandra i vanliga fall. Det är en konst, och den största konsten är att bemästra det gång på gång, om och om.
Tack igen Håkan.
Fråga: Varför ingen "Aprilhimlen"?


Årets Hultsfred blev ingen publiksuccé heller.
Men jag tror och vet att festivalen kommer resa sig igen, detta var ett fint steg på vägen.
Kan man boka RAGE 2008 är man inte en död festival.
Min respekt har dom föralltid härmed färtjänad.