Att snubbla på mållinjen

Såklart missade jag biljetterna med några timmars marginal. Fick höra att de var slut när jag satt på bussen på väg hem för att boka dem. Det svider. Som fan. Och jag är sur.
Att jag inte fått tummen ur tidigare beror på schemaläggning på jobbet. En chef som var bortrest några dagar för länge. Marginaler där också.

Jag kikar på andrahansbiljetter men tvekar. Klart man vill tro gott om folk, men man får inte vara dum. Jag letar tävlingar på nätet. Sprider mitt budskap och min bedjan så gott jag kan med bloggar och bilddagböcker och msn och sms. Biljett köpes.

Peace and love förra året var fint på alla sätt, och jag ser framför allt fram emot sammanstrålningen med alla olika umgängeskretsar. Sälenkollegor. Hudikbor. Folkisklassen. Många människor jag aldrig träffar annars kommer dit, och tanken på att 30 maj blir sista gången jag träffar min älskade klasskamrater får det att knyta sig i magen. En fest till, under sommarhimlen, med musiken och kärleken som ledstjärnor - det vore något att se fram emot. Att sitta uppe hela natten med Anna och skratta åt Pipsi, köpa kaffe av MannenFrånIngenstans och få en ny chans att se Jason Mraz istället för att somna i tältet... Jag kan inte säga annat än att det skulle sitta förbannat bra.