Att skriva sig till ett roskildebesök

Jag läste ett fåtal inlägg av övriga festivalinfobloggers och insåg ganska snabbt hur alla som så gärna vill vinna skriver sådär som man "ska" skriva. Med en charmig självdistans, med ett intressant och avslappnat berättarsätt och sådär eftertänksamt och som faktiskt, enligt mig, är ganska torftigt. Jag läste sedan mitt egna inlägg och insåg att jag själv skrev precis som alla dom jag på ett ganska milt och försiktigt vis nu kritiserar. Man försöker så mycket att skriva personligt och ärligt att det blir väldigt konstlat och krystat... ironiskt nog tror jag att det är så i varje fall.

Som motreaktion till detta ska jag försöka skriva ett blogginlägg under ”influenserna” för när är man mer ärlig än under sådana tider? Det må bli en orgie av särskrivning, felstavning och sist men inte minst gnäll. Inte kan ja tänka mig att jag finner mig själv tid att under peaken av berusad eufori sätta mig vid datorn och börja blogga… Nee, det blir till att sätta sig när man på en grafisk kurva är på väg ner från toppen men när man rent bildligt och metaforiskt är i en ganska brant uppförsbacke. Den dära uppförsbacken brukar alltid komma när jag är just berusad. Förutom när man är på festival, då somnar man och inväntar en minst lika berusad och fartfylld dagen efter. Och sista dagen när dagen efter inte finns där ligger man och blir nostalgisk… ja ni hörde rätt, när man nostalgiskt ligger sitt tält och tänker tillbaks på alla underbara minnen man har fått bara timmarna innan.

Dagens Låt: np: De La Soul - Tread Water "3 Feet High And Rising"