åldersgränser och konsertutbud

I slutet av förra veckan stötte jag ihop med en gammal vän, tillika konsertpolare, som jag inte träffat på väldigt länge. Sist vi hittade på något var dryga halvåret sedan. Då var vi riktiga konsertfreak, och sprang in och ut på Stockholms alla klubbar jagandes efter häftiga rockband.

I och med att jag började plugga på universitetet i höstas, råkade få ett par hästar för mycket på halsen och dessutom började jobba ordentligt, kom den musikaliska biten lite i kläm. Ja, hela mitt socialliv blev kraftigt komprimerat faktiskt. I vilket fall, jag och min lilla vän bestämde oss nu för att hitta på något ihop, och eftersom jag är den organiserande typen fick jag i uppgift att leta lite spelningar och andra tänkbara arrangemang som vi skulle kunna uppsöka. Det gick riktigt uruselt. Uppsala är en studentstad. Studenterna går tydligen inte på konserter, för utbudet är sjukt snålt.

I höstas slog Uppsala Konsert & Kongress upp portarna. Ett bygge som varit mycket omdiskuterat i tidningarna osv. Jag var naturligtvis helt för, det var totaldags att sätta lite musikalisk prägel på staden. Men icke. Smörsång och klassiskt instrumentalt tillhör tyvärr den lilla biten av musik som inte faller mig i smaken. En del avdankade popartister så som Patrik Isaksson och Jill Jonson har de lyckas fånga, liksom ett och annat halvkänt dödsmetalband. Visst är det fint med variation, men jag önskar för en gångs skull att de hade riktat in sig lite mer på mängden.

Nä, det fick bli en snabbskumning av Stockholms läns klubbar istället. Mando Diao & Bullet for my Valentine är sedan en tid uppbokat. Å andra sidan gör det mig inte så särskilt ledsen. Jag har gjort mitt med Mando. Bullet f. m. V hade varit käckt att se, men jag är inte särskilt inlyssnad ska jag erkänna.

Coheed & Cambria och Danko Jones lirar varsin kväll i april. Spelningen med C&C är förlagd till Debaser, vilket betyder 18årsgräns. Inte för att de håller särskilt hårt på de kraven, men det är ändå en risk man inte vill ta om man inte har åldern inne. Det har inte den vän som jag delar denna del av min musiksmak med. Danko ger oss en möjlighet däremot. Nu måste jag ju erkänna att jag inte är särskilt inlyssad här heller, har ett album liggandes på datorn, men vem har sagt att det inte kan bli fler? Ryktet säger ju även att Kiss ska komma till vår del av kontinenten, och det vore grejer det. Där sitter många av låttexterna lite djupare, även om det var ett tag sedan de fick entra min spelare.

För att återkoppla till åldersgränserna kan jag även nämna att Rydell & Quick faktiskt spelar i Uppsala. Dock på "klubben" Flustret, som har konstant 25årsgräns. Det grämer mig lite. I vanliga fall skulle jag inte bry mig, det är ingen under 25 (läs 45) som vill gå på Flustret i alla fall. Men vad hindrar dem från att sänka åldersgränsen till (åtminstone!) 18 under en konsertkväll? Det är bara en principsak, och en jävligt löjlig sådan.

Jag har åldern inne själv, och därför propagerar jag enligt mig själv för detta med full rätt: slopa åldersgränserna på merparten av konserterna! "Vi-måste-sälja-sprit-för-då-får-vi-in-mer-pengar"-problemet får ni ta och lösa på ett annat sätt; en separat bar, eller whatever, jag bryr mig inte hur ni gör, bara ni gör det. Samma gäller "vi-måste-slänga-ut-alla-minderåriga-efteråt-eftersom-vi-ska-ha-klubb"-argumentet. Jag förstår om det finns problem, men inga är förstora för att lösas. Ofta är det dessutom den yngre publiken som drar igång hela stämningen, som släpper alla hämningar, slänger sig fram och tillbaka och vågar vara så där underbart barnsliga och har sådär alldeles underbart kul.

Jo, jag vill behålla åldersgränserna på en del konserter, men jag ser bara inte det nödvändiga med att tillämpa det på så otroligt många. Speciellt inte de som faktiskt vänder sig till den yngre publiken.