Airwaves i höst

Airwaves under ny regi, ny sida och nu har de första banden lagts ut. Det är dags börja leta billiga flygbiljetter för det ser riktigt bra ut. Det är en kall festival och blåser spikar, kanske nu uppvärmd av en vulkan som stoppar hela europas flyg men jävlar vilka ställen dom har, Sodoma, Batterid och Nasa måste vara några av Europas bästa klubbar. Banden är alla på något sätt speciella om man ska hårddra lite. De verkar ha en stolthet att alla ska vara vara unika på något sätt.

De band jag åker för att se är framförallt islänska band och mitt favoritband är suveräna Sometimes som är det band jag saknar mest på de Svenska festivalerna i år. Det pop som är influerad av både techno, 80-90-tal och breakdance scratchande med en sångerska som har riktigt skön jazzig röst och verkligen syns på en scen. Vildsinta rockande Reykjavik! är ett riktigt livemåste, de är lika mycket i publiken som på scen, lyssna in deras punkslakt av Bowies changes. Who knew är riktigt svängig powerpop, riktigt trevlig driv i låtarna, ibland nästan lite åt the Ark hållet. Rockbandet Mammut är absolut ett band som växter hela tiden. De spelar rock med mycket guitar och driv från punken.

Indiefolk bandet Seabear är värda att se om inte enbart för att hoppas höra deras folksömniga version av Teenage Kicks som irlänska punkbandet Undertones gjort från början. Nya bandet Lara är ett alternativindie band som är ganska medryckande och glatt. Sudden Weather Changes är indierock av gamla skolan, mycket guitar lite datorer och ännu mer guitarr (3 stycken), långt ifrån den stela 80-tals influerade elektropopen som är populär idag. Deras totala motpool är Sykur som är ett riktigt bra elektroband med enkla dataljud och skön sång på islänska. Bloodgroup har jag inte sett live men de kan nog göra en riktigt skön clubmusikspelning. En annnan intressant clubact är Oculos. Det ska till en riktig scen för att útidúr ska få plats. Det är ett riktigt storband med både trumpet och piano som gör ganska trevlig pop med både toner från Bowies tidiga låtar och Arcade Fire. Indie på islänska som kan låta lite hur som helst låt från låt med Retro Stefson kan vara värt att se.

Något av de mer otippade är bandet Hjalmar som är islänsk reggea som sammarbetat med bland annat Timbuktu,det svänger och kan nog lysa upp Reykjavik. Riktigt häftig rootreggea på islänska.

Bland de mer konventionella pop och rockbanden från island så kan nämnas band som Dikta, Cliff Clavin. Det är klassiska band i samma skola som The Killers och U2. Även Ensimi är ganska rak pop/rock men med vissa elektroinslag. Kan vara skönt att höra rak pop oxå.

Även om de internationella banden är intressanta så är det ingenting man inte kan se på någon festival eller klubbscen här i Sverige. Slagsmålsklubben är något av det grymmaste man kan se på en klubbscen, JJ's är på uppgång, Danskarna Oh no Ono och Joy Formidable gör riktigt häftiga låtar ,Montrealbandet Think About Life behöver inte skämmas för sig och många andra band är värda att se men det är framförallt de islänska artisterna och scenerna som gör denna festival värd en resa.