ÄNTLIGEN FRI!

Idag.
Efter 78 dagar i fängelse släpptes jag till slut.
Det som känts som en enda stor utopi har blivit sanning..
Allt skakar, både inom mig och utanför. Jag beskrev allt tidigare som att födas på nytt, fast att jag denna gången faktiskt är medveten om allt..
78 dagar är en lång tid. I alla fall räknat i minuter och isolation.
Jag har anat våren, jag har anat sommar värme. Linnen, leénden och kärlek. Men inte känt det. Från västra fängelsets murar och stängsel har jag sett trädtoppar i det fria som blivit grönare och grönare i det fria, men inte mycket mer.
Idag lossnade allt. Som taget ur en dålig amerikansk actionkomedi släpptes jag ut genom porten och föll ner i hysteri mot marken. Att kyssa asfalten, att få kyssa friheten. Att få känna friheten.
Jag slog mig ner på första möjliga gräsplätt, där fanns blommor. Torrt och som taget ur en dröm alldeles grönt gräs..
Jag skulle kunna skriva miljontals tecken om känslor och fall under den period av mitt liv som varit värst.
Men det får handla om lyckan istället. För när jag doftade tillsammans med bina på blommorna och skrek utanför fängelsets murar stannade cyklister upp och tänkte "fulla svenskar".
Och visst fansiken var jag full, full av liv och berusad av all lycka som strömmade genom mina lungor.

Snart är det festivalsommar. Jag har varken biljetter eller packning. Men jag hoppas fortfarande och det viktigaste av allt.
Jag har Friheten, som är större än någonsin.

Tack för mitt Liv.
Nu ska jag ta igen allt dom stulit från mig.