"Lyssna, älskling - de spelar vår sång!"

Det var på sjuttiotalet som de små rackarna upptäcktes. Endorfinerna alltså, hurra-hormonerna eller "kroppens eget morfin" om du så vill. Det opiumliknande ämnet utsöndaras i hela vår kropp, tas upp av hjärnans receptorer (som taget ur kurslitteraturen på läkarlinjen, inte sant?) och finns i flertalet varianter varför olika endorfiner kan ge olika effekt. En effekt är känslan av lycka.

Inte helt oväntat finns det ett samband mellan musik och eufori. Därmed torde det också finnas ett samband mellan musik och endorfiner. Detta bekräftas även av försök som visar att män som tränar med musik orkar längre och blir mindre trötta. Likaså behöver kvinnor generellt ta mindre bedövning om musiken låts flöda under förlossningen, relativt de kvinnor som väljer att föda i tysthetens tecken.

Det är således ingen slump att musik spelas i bakgrunden när du går och plockar varor i köpcentrumet. Butikerna försöker helt enkelt spela igång dina lyckokänslor för att få dig att handla mer (något som jag stundom personligen upplevt har lett till platt fall, eftersom de ibland spelar musik som jag hatar...).

En teori talar om att musik inverkar på känslorna indirekt. Musiken sätter igång tankar, associationer och minnen som i sin tur påverkar våra känslor. Denna teori torde vara alldeles sann, för nog har väl du också totalt spelat sönder en skiva inför en konsert, för att sedan lyssna på den igen efteråt och tyckt den varit mycket bättre? Och nog pirrar det lite i kroppen när du hör sången som du hånglade till för första gången? Eller sången som du och din kära dansade till kvällen när ni träffades?

Summan av kardemumman: när tjejen lämnat dig och din arbetsgivare givit dig sparken - spela något du gillar så blir du sannolikt gladare, i alla fall lite, för musiken kommer att påverka dig vare sig du vill eller inte...