Fest i byn?

Hultsfred 2007? Det har blivit hultsfred för min del de senaste två åren.
Solsken i hultsfred ghettot,ljummen bärs,feta band, härligt folk och mindre härligt folk.
Alla dessa profiler..aj aj aj, vart ska man börja va?

Jag har några minnen som,helt klart, är värda att dela med sig.

En stekhet hultsfreds dag tänkte vi dra in till "city". Hultfreds innerstad...vilken metropol, eller va säger ni kids? Det var iallafall helt värdelöst men vi tänkte iallafall hitta en "ren" toa som vi kunde gå på. Väl framme vid tågstationen ( dåligt val av toa? någon?)
så var kön ett faktum. Det gick in en snubbe på toa och klockan tickade iväg. Ungefär en halvtimma senare (japp) så kommer denna man, bostavligt talat RÖD i ansiktet.
Han flåsar,stånkar och står i. Vädrar sig lite under armarna och drar en djup suck.
Jag kollar runt omkring mig och ser mina vänner (bla) med stora ögon. Till och med Simon ( en kille som jämt försvinner in på sina vänners,ovänners toaletter och inte kommer ut förns en timma senare) satt i smärre chock.

Toan luktade helt enkelt inte mumma.

Ett annat minne är våra grannar. Både 05-06.
Jag och mina polare har alltid haft feta falu-camp med dom mest mystiska grannarna. Väldigt trevliga dock.
Första året så bodde vi runt några gotlänningar. Dessa människor hette aldrig bang på att dricka så mycket som möjligt. Springa runt i gula kalsingar med små barn radios med mick var inte heller de en omöjlighet. ( Vad är grejen med konstiga föremål på festival?)Vi hade många trevliga minnen med dessa män.
Vi battlade under ett tält ( både i sprit och gannngstaaa rap)
Sprit tävlingen vann vi. Mannen som gjorde att vi vann dök sedan upp i sjuktältet och missade ca alla band den kvällen. battle-rap-tävlingen vet vi dock inte eftersom de hela slutade med att alla började battla ut en och samma snubbe.

En av dessa gotlänningar tvingade även i vår vän simon att dricka whiskey.
Litet,oskyldigt nervvrak som han var slutade han i dimman någonstans ute på fälten.
"Man eller mus" ekade runt hela campet.

En annan mystisk man var en norrlänning som blev extremt pissed på oss eftersom vi hade sagt ( utan våran vetskap) att norrlänningar red till skolan på renar.
Jasså? tänkte vi
Helvete! tänkte han.
Trots detta ville han bli våran vän, vi ville inte bli hans vän.
Han förföljde oss, grät ut på våra axlar och bara allmänt..ja..fanns till.
Vi försökte, vid åtskilda gånger locka bort honom med saker som "kolla...ser du supermannen där borta?". Men ack och ve. Han fanns kvar.

Dessa är då ca 1% av alla mina minnen som bubblar upp i huvudet.
Jag har funderat länge på att inte åka på hultsfred i år p.g.a pengabrist och hej å hå. Ni vet hur det är i hooden. Men vafan, när jag tänker på allt detta så blir jag så upprymd och lyrisk. Vem fan bangar hultsfred,liksom? Näe.

Som en god vän sa till mig en gång:
Man luktar piss, Det luktar piss, man äter piss och man bor i piss.
Och man älskar det.

Tack och peace