Festival Internacional de Benicàssim 2007

Benicassim 2007

Nu är jag och min kompis Henrik som gjorde sin första festival hemma i Sverige igen efter 4 dagars festival i Spanien. Det har varit en rolig upplevelse med många nya intryck som jag ska försöka sammanfatta.

Det är torsdag och ett tåg fullt av förväntansfulla festivalbesökare från Barcelona rullar in på stationen i Benicassim på den spanska kusten. Vi har lite ont om tid så vi tog oss direkt till festivalområdet för att installera oss. Vi förklarade och visade en karta för taxi chauffören vart vi ville åka och han verkade förstå. När vi klev av taxin hade han kört oss till campingen längst bort istället för till festivalområdet. Trötta och svettiga började vi gå och efter många turer var vi på rätt camping och kunde resa tältet. Den torra marken gjorde att tältpinnarna inte ville fästa och vi fick vänja oss med att tältet rasade så gott som varje natt. De tre campingarna blev snabbt överfulla och tälten stod i princip på varandra. Det var som att gå igenom en labyrint för att ta sig till sitt tält.  

Runt omkring oss bodde bara engelsmän och överallt på gatorna hörde vi den brittiska engelskan. Det var som att hela Englands indie publik hade vallfärdat till Benicassim. Vi frågade några grannar varför så många engelsmän valt att åka just hit och alla svarade för att det är så svårt att få tag på biljetter till deras egna festivaler och Benicassim har bra band.

Festivalområdet var välplanerat med mycket asfalt och en del gräsplättar där man kunde sitta och ta det lugnt. Man kan inte annat än älska asfalt efter alltför många festivaler i lera eller damm. Alla tre scenerna var bra och ljudet var klart oavsett om man stod långt fram eller långt bak. På den scenen där de tidiga konserterna var fanns det en kylanordning som sprutade kallt vatten i små mängder vilket gjorde temperaturen rätt behaglig trots den extrema hettan utanför. Området är stort och öppet med många aktiviteter vid sidan av konserterna. Bland annat hade dom ett silent disco där man dansade med hörlurar, ett tält med modevisningar, små stånd med försäljningar, ett tält där man kunde spela guitar hero, många öltält med mera.

Klockan 09 varje morgon vaknade vi av att tältet blev en bastu i alla fall för oss som inte lyckats få en skuggplats. Men det gjorde inte så mycket för då begav vi oss bara till den fina stranden och vilade samtidigt som vi fick sol och kunde svalka oss med ett dopp i havet då och då. När vi fick nog av solen och värmen var det bara att leta upp en skuggplats. Vart vi än gick såg vi folk ligga och sova på de mest märkliga platser. De låg under träd, på trottoarer, i tunnlar, ja överallt där det fanns skugga. Det var lite komiskt att se hur alla låg men vi gjorde precis likadant. Stundtals var värmen nästan outhärdlig och ska man orka hela festivalen måste man kunna fly solen några timmar. Så fort solen gick ner och det började vankas kväll blev det behaglig temperatur och då glömde man snabbt bort hur jobbigt det kunde vara på dagarna.

Åker man till Benicassim får man räkna med att gå väldigt mycket då allt är utspritt. Det är bara en camping som ligger i anslutning till festivalområdet men den blir snabbt full. De andra två ligger ca 15 och 30 minuter från festivalområdet om man går. Det blir inte samma camping atmosfär som på andra festivaler för när man väl tagit sig till festivalområdet orkar man inte gå tillbaka till campingen mellan konserter. Att gå till stranden från campingarna tar ca 20 minuter. I början var det jobbigt att man var tvungen att gå så mycket men man vänjde sig ganska snabbt och avstånden krympte.

Det som vi upplevde som lite negativt med festivalen var priserna. En stor öl inne på området kostade 6,25 Euro, visserligen 1 liter. En hamburgare 5 Euro och en stor färskpressad juice 6 Euro. Vill man komma undan billigare kan man alltid kall öl utanför av svart försäljare för 1 Euro. Det förekomm extremt mycket droger på festivalen, både piller och folk som rökte på. Visst finns det droger på alla festivaler men här såg man det vart man än gick. Till och med en kameraman stod och rökte på innan en konsert. Det är väl helt enkelt en annan kultur och mer accepterat med droger. Det kändes bara lite tragiskt att se unga tjejer som desperat betalade väldigt mycket för att få några piller.

Som helhet är vi nöjda med festivalen och rekommenderar fler svenskar att åka hit för vi träffade väldigt få. Det är perfekt att kombinera Benicassim med några dagar i Barcelona dit man kan få en billig flygbiljett. Från Barcelona är det lätt att ta sig till Benicassim med tåg men då måste man va ute i hyffsat god tid för tågbiljetterna tar slut fort.  

Iggy and The Stooges

Av alla äldre rockartister jag har sett har ingen varit så pigg och fartfull som Iggy. Han springer runt på scenen, dansar, går ner till publiken och är allmänt vild på ett underbart sätt. Det är beundransvärt med tanke på hans ålder. Hans röst är fortfarande mycket bra och skär som en kniv när han sjunger ut. Det är så gott som fullt framför den största scenen och publiken är inte sämre. Det hoppas, dansas och klappas i takt och alla är i ett eufori. Mitt under konserten kommer höjdpunkten när Iggy ropar upp publiken på scenen. Det blir kaos och ett hundratals fans springer upp på scenen och dansar tillsammans med Iggy och bandet. Av alla konserter jag varit på har jag aldrig sett något liknande. Det finns bara ett ord. Grymt! Festivalen kunde inte ha fått en bättre start, stämningen var obeskrivlig och det mycket tack vare Iggys spelning. "We love people" skrek Iggy och det har han verkligen visat sina fans ikväll.

Betyg: FFFF+

Nouvelle Vague

Trots att franska bandet Nouvelle Vague spelade tidigt hade en stor publik trotsat värmen för att höra 70-talets postpunk och 80-talets new wave klassiker i en modern, sensuell tappning. Det är många som har svårt för covers och tycker att man förstör bra musik men i sådana fall är inte Nouvelle Vague ett coverband. Musiken får en helt ny innebörd istället för att kopiera låtarna rakt av. Klassiker som "just can´t get enogh" (Depeache Mode) och "Guns of Brixton" (The Clash) blir som två helt nya låtar. När Dead Kennedys låt "Too drunk to fuck" spelades sjöng publiken med och de två franska tjejerna dansade sensuellt och levde verkligen in i titeln. Det var omöjligt att inte charmas. Efter lite mer än halva konserten klev tjejerna av och in kom Gerald Toto och sjöng bland annat Frankie goes to hollywoods "Relax" ensam med en gitarr. Konserten var sensuell rakt igenom och det kändes som om man var på Moulin Rouge. Som avslutning blev det en mäktig allsång till låten "Love will tear us apart".

Betyg: FFF

Rufus Wainwright

Jag hade höga förväntningar på Rufus ikväll med tanke på hans kanon spelning på Acceleratorfestivalen i Stockholm. Som backdrop hade Rufus tolkat den amerikanska flaggan där ränderna var svarta och vita som stod för allt bra och dåligt med USA. Istället för stjärnor var det olika små utsmyckningar i glittrande färger. En klassisk Rufus backdrop helt enkelt som matchade hans färglada kostym. Rufus kändes inte alls lika framåt och glad som man är van att se honom. Hans pastell kostym gjorde sig inte lika bra ikväll och låtlistan var bättre i Stockholm. Som tur var blev konserten bättre och bättre mot slutet. Stundtals blixtrade han till och då var det riktigt bra. Han avslutade på samma sätt som han verkat ha gjort på hela hans turné. Han kommer in i morgonrock och spelar hallelujah på flygeln, sedan sätter han sig på en stol, tar på sig läppstift, hatt, klänning och bjuder på en kabaré liknande avslutning. Jag är lite besviken på konserten för jag vet att han kan så himla mycket bättre.

Betyg: FF

Antony and The Johnsons

Äntligen fick jag se Antony and the Johnsons live. Det här var en av konserterna jag sett fram emot mest och han gjorde varken mig eller publiken besvikna. Antony trollband publiken med en storartad show tillsammans med sitt synkade kompband The Johnsons. Stämningen var magisk och gick nästan att ta på. Hans röst är lika imponerande live som på skiva och det var inte bara en gång som man fick rysningar. Under hiten "Hope there´s someone" sjöng publiken med och stämningen höjdes ytterligare. Han hade även tolkat Beyonces "Crazy in love" som han gjorde riktigt bra. Det var helt enkelt en fenomenal konsert som jag kommer att minnas länge.

Betyg: FFFF+

Peter Björn och John

De svenska banden fortsätter att imponera här i Spanien. Under festivalen har jag hört folk som visslat till deras hit "Young folks" ett flertal gånger. Blev lite förvånad över hur många som kände till de tre svenskarna i Spanien. De kliver in på scenen till ett omgjort indisk inspirerat intro av Young folks och publiken blir överlyckliga. Deras självförtroenden är på topp och de bjuder verkligen på sig själva. Publiken röjde konserten igenom och när hiten Young Folks spelades blev det ett enormt tryck. Fast det var rätt väntat med tanke på alla som visslat på låten på festivalen. Konserten var bra rakt igenom och vi svenskar kan fortsätta vara stolta över våra band på Benicassim.

Betyg: FFF+

The Hives

Först ut på stora scenen den sista festivaldagen var The Hives eller Los Hives som dem kallade sig. Inte mycket har hänt sedan jag såg dem sist för ett par år sedan. Samma finbyxor, samma skjortor, samma hängslen, samma kaxiga attityd och samma backdrop. Kanske låter lite tråkigt men säga vad man vill, The Hives sviker aldrig sina fans. Varför ändra på ett lyckat koncept? Längst fram var det trångt och man hade staketet konstant mot bröstet. En del i publiken roade sig med att publiksurfa så man fick en del kängor i huvudet. The Hives bjöd på en varierad låtlista med gamla och nya låtar. De nya låtarna fick jag inget riktigt grepp om förutom att det var samma klassiska Hives sound. Pelles närvaro på scenen var bra som alltid och han spexade konserten igenom. Ena stunden såg man han nere hos publiken och andra stunden klättrandes på scenkanten. Han har verkligen en förmåga att få igång en publik. Han fick alla att klappa och skrika på kommando och intalade publiken hur bra The Hives är. Det enda som jag tycker är tråkigt när man ser The Hives är att dem är väldigt förutsägbara. Man vet precis hur konserten kommer att vara.

Betyg: FFF

Muse

Jag fick upp ögonen för Muse några veckor innan festivalen, hade bara hört lite av dem tidigare. Efter deras spelning på Benicassim är jag fast. Det var den näst sista stora spelningen på festivalen och det var ett massivt publiktryck. Muse är lika tighta live som på skiva och det var ett otroligt ös hela konserten. Det var som att publiken blev ett med musiken och sögs in i Muse musikaliska värld under en timme. Man ville aldrig att konserten skulle ta slut. Kort och gott en fantastisk avslutning på en fantastisk festival.

Betyg: FFFFF 

Presskonferens med Muse 

Vi lyckades pricka in en presskonferens med Muse och tänkte sammanfatta lite från den. Det ställdes många knäppa frågor som inte ens är värda att nämna men lite vettigt fick vi ut i alla fall. Tyvärr var jag inte förberedd och hade ingen bra fråga att ställa. De gav oss lite information om deras nästkommande album som de planerar att börja spela in nästa år och släppa någon gång under 2009. De avslöjade att skivan kommer vara lite mer elektro inspirerad där 90-tals musik möter modern rock. De nämnde bandet Does it affend you yeah ett flertal gånger och berättade att de gärna skulle göra ett projekt med dem. De fick även frågan om vad som är bäst med Benicassim och då svarade dem att festivalen är generösa med att dela ut backstage pass så det är mycket tjejer backstage. 

Bilder

Nu finns konsertbilder från Muse, The Hives, Antony And The Johnsons, Rufus Wainwright, Sondre Lerche, Peter Björn och John, Nouvelle Vague och Mando Diao uppe samt bilder från festivalen. Klicka på bildgalleri eller på länken http://festivalinfo.se/?sida=galleriet&gid=1987 för att se bilderna.