Recension av Jimmy Eat World på Hultsfred 2008

Jimmy Eat World hade oturen att spela samtidigt som festivalens största dragplåster Rage Against The Machine. Det hindrade dem dock inte från att leverera en riktigt bra spelning. Det hindrade heller inte de mest hängivna fansen från att samlas i Atlantistälten och missa vad Rockparty beskriver som ”ett av vår tids största band”. Jag tror heller ingen som stod i tältet och såg vad jag såg ångrar att de stod där istället för någonstans framför Hawaiiscenen. Så bra var Jimmy Eat World.

Vi fick höra alla bekanta hits i form av ”Bleed American”, ”Pain” och ”The Middle” (givetvis sparade till slutet för en ordentlig urladdning) för att nämna några. Trots att mellansnacket var kort och knappt kändes det som att det inte behövdes. Publiken hängde med ändå. Den absoluta höjdpunkten var tidigare nämnda ”The Middle” och för att nämna något negativt där det knappt finns något negativt måste jag återigen nämna speltiden som var horribelt dålig.

Det märks att frontmannen Jim Adkins blir rörd av publikens stöd när han gång på gång i slutet av spelningen försöker sätta ord på hur mycket de uppskattar människorna som står där. Det kan man kalla genuin kärlek. Jag tror inte jag är den enda som hoppas att Jimmy Eat World återvänder till Sverige snarast möjligt.

BETYG: 4/5
TEXT: ROBIN VIKSTRÖM